Washington DC

Dag 5. Min jetlag börjar gå över men om jag lägger mig halv tio vaknar jag klockan sex. Jag har börjat tvivla på att flyget hem är inställt. Får liksom ingen riktig information och ordning i huvudet. Jag har bestämt mig för att fortsätta resan som planerat. Men något museum kan jag inte besöka. Det smärtar mig. Idag ska jag ta en walking tour runt den historiska stan och Tidal basin.

Dan King var vår guide. Tidigare var han lärare i historia. Vi var en liten grupp vilket han beklagade men gjorde ett bra jobb. En ung mamma med sin son, ett koreanskt par och jag. Vi fick höra historien om de monument och minnesplatser som finns runt National Mall. Om hur George Washington grundade staden i det som bara var marskland och ängar. Jag går inte in på allt, bara nämner dem. Allt finns att läsa om på nätet. Skillnaden mellan monument och minnesmärken (memorial) är att monument reses medan personen lever. Washington Monument är 170 meter och det finns fönster högst upp. Därefter World War II Memorial. Välgjort och tänkvärt. Till Vietnam War Memorial som skapades på initiativ av en veteran. Tänkt som en bok och består av två raka väggar av svart granit med alla 60.000 namn på dem som gav sitt liv för en obegriplig sak. Jag köpte en pin av en veteran. Sedan till Abraham Lincoln Memorial där han sitter i en stol. När statyn var färdig kom hans son och bekräftade att det verkligen är hans far, mycket porträttlikt. På trappan är ingraverat den plats där Martin Luther King höll sitt berömda tal om sin dröm. Jag höll också ett tal. Till Tidal Basin och monument över nämnde Martin, över Franklin D Roosevelt och Thomas Jefferson. Jefferson som skrev deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Men han bortsåg från att han själv var slavägare…. Hmm.

National Mall är cirka 3 km lång och mina ben och fötter börjar klaga. Varför sätter jag mig inte ner. Men jag vill hemåt och hitta något att äta vilket inte är så lätt där jag bor. Man lär sig… Efter 18.900 steg är jag tillbaka, mätt, glad och trött. Jag köpte en flaska vin igår och delar den nu med mina trevliga grannar, Leatrice och Daniel Boe. Från Idaho, nära Moscow där jag varit. Vi hade en trevlig stund tills jag tröt av vid niotiden. De är konstnärer och reser mycket. Han träsnidare och hon bilder, gravör.

Dag 4. Mot politikens centrum, mot Washington DC. Tar mitt invanda tåg, Path, till Penn station som ligger under Madison Square Garden. Imponerande att de kan bygga så mycket och stort under allt annat. Ett bekvämt tpg och en lagom resa på drygt tre timmar. Genom ett torrt landskap där våren ännu inte brutit ut. Jag ser mycket och det är kul. Tog en kaffe (så säger men nu. På min tid sa vi att man tar en kopp. Undrar hur det uttrycket ändrades. Anglofiering? ) i cafeterian ombord. Satte fram flaggan och samtliga ombord ignorerade den samfällt. Ingen brydde sig. Tillbaka i min vagn satt en ung kvinna på min plats! Ingen satt här sa hon. Nej men mitt bagage ligger ovanför och varje tagen plats markerades av konduktören med en grön lapp. Ok, du får sitta bredvid. Nej, sa jag, du sitter på min plats. Då kom konduktören och höll med ockupanten. Oerhört. Jag stod på mig och sa att jag kommit från Sverige för att se Amerika. Spelade mr Bean. Jag vill sitta vid fönstret. Då reste hon sig och gick ilsket därifrån. Resten av resan njöt jag av min utsikt. Små samhällen och stora städer. Tåget går också genom många nedlagda industriområden. Mycket skräp och förfall längs banan. Trump har väldigt mycket städjobb att göra.

Det är cirka en kilometer från Union Station till mitt BnB. Mitt i stan och alldeles bredvid Capitoleum. Fantastiskt lugnt och tyst område. Eleganta hus längs breda vägar, fågelsång i trädgårdarna. Huset jag bor i är gammalt och med lite god vilja mysigt. Hade behövt lite kärlek. Det finns ett fint vardagsrum där jag sitter nu. Bekväma sittmöbler och rymligt. Mitt rum är en säng. Inget mer. Jag uppskattar det till 5,5 kvadratmeter. Där kan jag bara sova. Något bekvämare än min trimaran. Men inte mer.

Jag tog en lång promenad längs American Mall. Imponerade byggnader och kul att var här. Lite kyligt i vinden och mycket folk. Massor av food trucks som serverar allt av junk food och glass. Och spelar förfärlig musik. Tänk er hemglass från femtio bilar. Lite varierat men ändå.

De muséer jag ville se igår var stängda. Allt officiellt är stängt. Gick hem och slappade framför teven. Såg alltför mycket reklam och fragment av någon film, ständigt avbruten. Gick och la mig tidigt. (17.400 steg)