Det viktigaste för att resa i USA är att man får komma in. Alltså fixa ett nytt pass i oktober och direkt ansöka om ESTA, Visa Waiver som är ett elektroniskt visum knutet till mitt pass. Eftersom jag haft ett förut var inte det särskilt svårt och jag fick svara på någon extra fråga. Men efter ett dygn var allt klart.

Sen in på Amtrak och leta efter tågpass (Rail pass). Det visar sig ganska snart att den amerikanska infrastrukturen skiljer sig från vår svenska. Och för all del även den europeiska. Tågen går inte varje dag. Vad säger ni om tre tåg per vecka från New York till Chicago via Washington DC? I USA flyger man eller kör bil. De går hela tiden. Och ett tågpass kostar för 15 dagar $ 459 och då tillkommer sittplatsbiljetter och liggvagn. Jag tyckte det var för dyrt. Man kan göra åtta stopp men så många behöver jag inte och tågen kommer in på väldigt obekväma tider. Som du ser på kartan går inte tågen precis överallt. Stora ytor är inte täckta av tåglinjer. Kanske finns det andra tågbolag men jag har bara kollat Amtrak. Den längsta resan jag gör är från Chicago till Havre, det är fjärde stationen i Montana, närmast den kanadensiska gränsen. Och 300 km från min syster…

Min tanke från början var att stanna där jag har lust och ta ett tåg när det kommer. Efter kontakt med Amtrak avrådde de från det; det kan vara svårt att få plats om man inte bokat i förväg och med så glesa avgångar kände jag att det var för stor risk att inte boka i förväg. Jag fick göra en grov tidsplan och läsa i tidtabeller. Efter alla dessa veckor börjar jag bli expert på amerikanska linjer och tidtabeller. Både tåg och buss.

Jag bestämmer tidigt att besöka New York, Washington DC och Chicago. Däremellan är jag mer tvehågsen. Ska jag åka över Apalacherna till Pittsburgh och Cleveland? Genom det så kallade Rostbältet. Eller söderut mot Cincinnati och Indianapolis? Läsa på i tidtabeller och kolla städernas turistsidor. Vad finns att upptäcka och utforska där? Valet faller slutligen på Cincinnati och Indianapolis. Främst för att i Cincinnati finns ett museum som intresserar mig mycket: National Underground Railroad Freedom Center, ett museum över hur söderns slavar befriades genom att föras på hemliga vägar till friheten i norr. Redan 1850 hade man befriat ca 100.000 slavar. Den mest framträdande ”konduktören” var Harriet Tubman som själv lyckades föra ca 300 slavar till frihet utan att som hon själv sade ”förlora en enda passagerare”. Och trots att man utlyst en belöning om $40.000 för henne, den högsta summa som utlovats, blev hon aldrig fasttagen. Hon är också den första afroamerikanska kvinna som avbildas på en dollarsedel. 2020 kommer hon på 20-dollarsedeln att ersätta slavägaren Andrew Jackson. Där fick han så han teg! Detta också för att fira 100 av kvinnlig rösträtt i USA.