Dag 3.
Strandsatt. Jag kurar i mitt hotellrum. Det är ok, ett rum med säng för hela familjen där jag kan ligga och titta på TV. Och ett sovrum med en ordinär dubbelsäng där jag sover. Liten köksdel. Men idag har jag tappat farten lite grann. Ute regnar det kraftigt. Det har inte lyckats mig att boka om min hemresa. USA är stängt. Inga plan hit medför att inga plan går härifrån. SAS erbjuder att utan kostnad omboka hemresa men det har jag inte haft någon framgång med. Försökt två gånger och betalat 250 kr varje gång. Men bokningen har inte slutförts. Det har bara dragits pengar från kontot. ”Framework error”, vad det nu kan vara. Kan inte ringa SAS och sitta i låååång kö för 19 kr/min. Samma pris för mig även för samtal inom USA. I chatten hamnade jag på plats 268. Känns ganska hopplöst. Mitt hopp står nu till att min syster kan hjälpa mig, eller att jag väntar några dagar. Jaja, det är värre för många andra. Särskilt tänker jag på min stolsgranne Filip som med några kompisar skulle ha en långhelg i NY. Ha! Fyra veckor minst, det blir en lång helg. Detta innebär stora svårigheter för väldigt många, dock inte för mig som kommer att bo lite extra tid hos min syster.
Jag har håglöst drivit omkring på Manhattan idag. Som jag brukar säga meandrat gator sidledes och framåt utan någon direkt plan. Mest i Greenwich Village, Soho och West Village. Nog så bra för mig. Jag trivs med miljön och den fantastiska mix det är av gammalt slitet och supermodernt, höga hus och låga, med brandstegar, helt tysta gator och hysteriskt trafikerade. Lummiga gator med träd precis i lövsprickningen. Åt lunch på någon thaikrog. Prisvärt och fräscht. Gick en stund igen och tog en kaffe med god kaka och fick en trevlig pratstund med Paolo från Syditalien. En konstnär som renoverar kyrkor och synagogor, jobbar gärna med färgat glas. Kul att prata med. Det är den andra gången flaggan ”fungerar”. Igår träffade jag ett trevligt par från Californien på en irländsk pub i Chelsea. Men de satt inte så länge att jag hann fotografera dem. Men flaggan funkar ändå rätt bra som jag tänkt. Livet är gott i alla fall.
Det blir aldrig långtråkigt att titta på folket på stan. Många står bara och hänger, andra diskuterar animerat med varandra. Några joggar längs Hudson River. Andra mitt inne i stan, nästan utan kläder. Många, väldigt många, pratar i mobilen. En del högt, andra upprört. De flesta verkar gå målmedvetet och är nog inte turister. Inte många kan sägas vara välklädda. Och det händer alltid något. På caféet där jag mötte Paolo bjuder man förbipasserande på italienska arancina. En sorts friterad bulle fylld med ris. God. En stackars ung man vet inte hur han ska göra, vill nog ha en men tvekar. I ena handen har han en portfölj, i den andra håller han sin lilla hund – och en påse med hundens lämningar. Han säger nej. Vill nog inte äta med påshanden.
Jersey city, där jag bor, verkar vara en segregerad stad. När jag checkat in på hotellet i onsdags gick jag till höger och kom till en trevlig pub. En blandad publik, ungefär som hemma. Bra käk och kall öl. Igår gick jag till vänster och hamnade mitt i ett indiskt distrikt. Indiska affärer och matställen, knappast krogar. Åt bra mat. Idag efter Manhattanturen gick jag rakt fram och hade valt ut vad som verkade vara ett bra ställe med rimliga priser. Där var afroamerikansk publik och bara kvinnor, säkert femton, tjugo stycken. Och jag. Ingen annan man. Inte bakom baren heller. Kände mig visserligen välkommen och serveringen var vänlig men jag var en udda fågel. Jag drack upp min öl, skämtade lite med tjejerna och lämnade stället. Gick till den första puben men fick ingen uppmärksamhet där. Så ner till indierna igen. Valde en välfylld vegetarisk restaurang (jag går aldrig in på en tom restaurang). Utmärkt mat och idag ville jag ha mycket grönsaker. Kryddig och god och nyttig mat. Strax tillbaka till hotellet och packa för morgondagens tågresa till Washington DC. (18.500 steg)
Dag 2. World Trade Center
Efter en ganska långsam natt gick jag ur sängen vid sjutiden. Hade då lyckats vakna och somna om flera gånger. Jet lag är jobbigt. Som den vise man jag är har jag bokat hotell nära Path som tar mig till Manhattan. Av vid 14 Street och promenad ner till World Trade Center. Om man går igenom Tribeca är det lugnt och lite trafik. Mysigt på något newyorkskt sätt. Tänk att jag går här! tänkte jag ofta.
Nere vid Ground Zero blir jag gripen av känslor och den solemna stämningen där. Går in på 9/11 Museum och det kan jag varmt rekommendera. Där finns händelsen väl beskriven och man visar många artefakter. Mycket är för hedrande av brandmän och poliser. Såg filmer och ett bildspel med minnen av dem som faktiskt överlevde, och sprang, verkligen sprang för livet. Mycket rörande. I en avskild del finns bilder av dem som hoppar. Där delas pappersnäsdukar ut. De behövdes. Jag upplevde och lärde mig mycket, inte minst hur Al-Qaida grundades och hur de tänkte.
Ut i luften igen och Metro till Chelsea park med en välförtjänt lunch. Härlig saluhall och en fantastisk hummer till vilken avnjöts en bubblande riesling. Nu har jag gått High Line och skall strax gp upp i the Vessel. Högre än så går jag inte. Även om the Edge, en plattform strax under himlen är öppen. Men min höjdskräck hindrar mig. (25.000 steg)
Kommentarer av Yngve Ernst
Chicago
Janne. Jag kommer nästa gång. Hade lösa planer på Florida ...
Impact/Genomslag
Hej Thomas. Kul att du hittat den.
Explore USA 2020
Tack Stina. Jag har inget fått från dig vad jag ...
New York
Tack Jörgen!